25:4

Vi lever i ett land som värderar människors bakgrund, erfarenheter och kunskaper på ett annorlunda sätt än vad som är fallet i många andra. Under förutsättning att man kan tala utan brytning (många arbetsgivare har svag hörförståelse, och uppfattar lätt orden "jag har en examen som dataingenjör" som "jag vore en utmärkt vaktmästare" när de uttalas med t.ex. arabisk brytning, ett komplicerat lingvistiskt fenomen som dock ligger utanför ramarna för denna betraktelse) kan människor alltjämt tillerkännas ett värde trots att de inte gått längs akademikerhemmens snitslade banor, gått på rätt skolor eller ens kommit fram till vad de vill göra av sina liv förrän de blivit några och 20. Ett sätt detta tagit sig uttryck på är 25:4. Detta 25:4 är, trots det vackra budskap som ligger i påbudet, inte något bibelcitat. 25:4 är den regel som ger dig grundläggande behörighet till högre studier om du är 25 år och har 4 års arbetslivserfarenhet. Denna regel kommer nu förmodligen att försvinna.

En liknande regel, som ännu inte står i begrepp att avskaffas, är att den som kan styrka en arbetslivserfarenhet om minst fem år på minst halvtid får 0,5 poäng i tillägg på sitt högskoleprov. Eftersom jag själv inte ansågs tillräckligt kompetent för att komma in på Politices Magisterprogrammet när jag sökte till Uppsala, planerade jag själv att komma in genom denna regel efter några års fria kurser tills jag fyllt 25. (Jag kom in på en restplats från en avhoppare två år senare, och studierna har gått rätt bra.)

Man kan invända att båda dessa regler är mått på erfarenhet, inte på kunskap. Till och med att det är ett inte helt vetenskapligt sätt att mäta erfarenhet. Personligen ser jag det inte så - jag tror att man kan förvärva kunskaper även genom erfarenhet, och att det finns andra sätt att mäta kunskaper än genom hur mycket eller litet skoltrött man var i 18-årsåldern, eller hur bra dag man hade den där lördagmorgonen man makade sig iväg till högskoleprovet.

Jag tror inte att det är särskilt många få studenter som antas genom denna regel. Det är nog inte heller meningen. Meningen är att de som inte riktigt passar in i den gängse normen för akademien, men som är starkt motiverade, ska ha en väg in i högskolan. Syftet är också att stärka samhällspositionen för människor med icke-akademisk bakgrund. När 25:4 tas bort, innebär det att vi får färre vägar in i högskolan, vilket gör att mångfalden bland studenterna minskar. Det är dåligt.

Men jag tror att det också innebär något annat. När denna förändring genomförs, och utan att något enda parti protesterar högljutt, är det svårt att inte se det som ett tecken på att samhället håller på att ompröva sin sin syn på människors olika kunskaper, förmågor och värde.