Gräv där du står

Günther Wallraff är en berömd tysk journalist och författare. Hans journalistiska metod - att under förklädnad leva bland de människor och i den vardag han ville skildra - har givits namnet att "Wallraffa". Reportern Kerstin Fredholms fantastiska bok Fint Hemma (2005) är ett modernt exempel. Generellt tycker jag att de starkaste reportagen kommer från människor som själva skildrar sin verklighet - osminkat, personligt och utan den distans som en journalist som vet att man bara är på kort besök i någon annans verklighet kan unna sig. Ofta är dock detta en omöjlighet i praktiken - utsatta människor har sällan råd med lyxen att göra kritiska skildringar av sin egen verklighet, just eftersom eventuella avslöjanden riskerar att slå tillbaka på dem själva och ytterligare försvåra deras möjligheter till ett bättre liv.

Så. Även om det skulle ske i mindre omfattning - finns det någon företeelse inom studentvärlden som borde Wallraffas?

Det första uppslaget som poppar upp är vardagen för de utländska gästforskare, inte minst från Asien, som - vill jag påstå - arbetar under knappa förhållanden vid flera av våra lärosäten. Även om det ibland syns mindre reportage i dagstidningar känns det som att det finns mycket kvar i deras verklighet att beskriva. Verkligheten för ryska bärplockare i Norrbotten skildras så gott aldrig (eftersom det inte är något arbete som infödda svenskar vill ha), medan de baltiska byggarbetarnas tankar ibland - även om de oftast bara får vara statister i reportagen i tidningarnas Ekonomibilagor - kan synas (eftersom det är arbeten som infödda svenskar vill ha). Men hur är situationen för de kinesiska forskarassistenterna som bor i mitt studentkvarter?

Frågan om studieavgifter för utländska studenter har kommit i ropet igen efter att en utredning har släppt sina resultat. Om detta har vi kunnat läsa initierade kommentarer på flera ställen. Men var har vi fått läsa vad de utländska studenterna själva tycker? Vem har frågat dem hur de upplever sin situation idag? Vid inskrivningstiden förra terminen hade jag två killar från Bangladesh som bodde hos mig i två veckor. Hemma levde de i ett stort hus med tjänstefolk som tog hand om alla praktiska sysslor. Här levde de på marginalen, köpte nästan bara baslivsmedel, och kryssade mellan Uppsalas nationer för att jobba extra i garderober och kök (de enda jobb de kan få, och som de mig veterligen tillåts få enligt regelverket) för att få det att gå runt.

Och för att knyta an till studenten i mitt förra inlägg. Hur går egentligen snacket på socialen, när man sitter där? Själv har jag lyckligtvis aldrig behövt uppleva just det i vuxen ålder. Och även om det givetvis finns många som skulle kunna berätta, krävs det att någon skriver.

Vad skriver dina tidningar om?