Eftertankar om socialbidrag

Höj studiemedlet. Ta bort fribeloppet. Ge studenter samma rätt till socialbidrag som andra grupper. Reformera bostadsbidraget. Minska karenstiden i A-kassan efter avslutade studier. Höj grundavdraget (sänk skatten). Höj föräldrapenningen. Minska antalet karensdagar vid sjukdom. Inför examenspremie. Låt stipendier vara skattefria.

Det finns ganska många olika sätt man kan förbättra studenters ekonomiska trygghet på. En del metoder skulle innebära en kraftfull och genuin förbättring för alla studenter. Om du är student skulle du se skillnaden direkt. Andra skulle bara beröra ett litet fåtal studenter. Om du inte var just en sådan student skulle du kanske inte märka den alls. Vissa förbättringar skulle bara innebära en liten förbättring i kronor räknat, men ha en stor betydelse för de studenter som lever på marginalen. Andra förbättringar skulle betyda ganska litet för de studenter som kom i åtnjutande av dem, just för att de redan har en ganska schysst situation. Med detta vill jag inte säga någonting annat än att man ska noga tänka över hur olika former av förbättringar slår. Och att det är värt att fundera på vem som stödjer vilka krav, och varför.

En ledarskribent på Uppsala Nya Tidningar bemötte mig för några veckor efter att SFS kritiserat att studenter bedöms hårdare än andra grupper vid ansökningar om socialbidrag. "Var går gränsen för daltandet?" frågade tidningen. Det är kanske litet tyket att ta upp frågan så här några veckor senare. Men det fanns en formulering i texten som gjorde mig så förbryllad, så jag var tvungen att gå och grunna på den flera dagar efteråt. Nämligen där UNT håller med SFS:

"I maj i år gick flera studentorganisationer, bland dem kåren i Uppsala, ut i landsomfattande protester mot att studiemedlen är för låga. Det gjorde man i och för sig rätt i."

Här ligger det liksom en hund begraven. Varför var höjt studiemedel okej? Jag menar, det är det ju verkligen. Höj studiemedlet.nu. Men varför var det så självklart för UNT? När stärkt rätt till socialbidrag var "daltande"?

UNT tycker att kravet på höjt studiemedel är bra. Men att förbättra möjligheten att bli prövad för att få socialbidrag är dåligt. Alla har naturligtvis rätt till sin åsikt, och att komma fram till den hur man vill. Men det ställer som sagt vissa frågor. Vilken livssituation har de studenter för vilka det är viktigare att man höjer studiemedlet? Vilken livssituation har de studenter för vilka det är viktigare att det yttersta skyddsnäten inte fallerar? Vilka slags studenter står UNT närmast kan identifiera sig med?

Svaret på frågan vad-gör-dig-arg? säger så oerhört mycket om människor. Man kan välja på att bli förgrymmad på Uppsala kommun som förvägrar studenter socialbidrag just för att de är studenter. Eller så kan man bli upprörd på de studenter som inte hade förstånd att söka arbete i tid. (3-4 månader innan de skulle "planera" att söka soc.) De nedrans... latmaskarna. Vilka värderingar, och vilken syn på dessa studenter ligger till grund för att uttrycka sig om om dem som en grupp det daltas med?