Studieavgiftsutredningen

Det ligger ett förslag ute på remiss om att göra det möjligt för högskolor att ta ut studieavgifter för studerande som inte kommer från EES-området. Slarvigt uttryckt, för utomeuropeiska studenter.

Klockan är halv tre på natten, och jag kom precis hem från en trevlig fest i Luthagen, ett av stadens finare kvarter. En lyckad skiva, verkligen. Jag har gjort litet av en omvänd bostadskarriär. Jag bor tillfälligtvis i vad som kanske är Uppsalas ruffigaste studentkorridor, driven av V-Dala nation - som för övrigt gör hästjobb för att underlätta bostadssituationen för studenter. Det är billigt - 1710 kronor i månaden och hyresfritt över sommaren. Följdaktligen är ungefär hälften av de som bor här utbytesstudenter, främst från tredje världen.

När jag kommer in vid min portuppgång och ska låsa cykeln möts jag av två killar som precis är på väg därifrån. De bor i korridoren. Afrikanska utbytesstudenter. Iförda SDR:s - Svensk Direktreklam - blå företagsjackor. Med de otympliga små vagnarna med plats för reklamblad och tidningar kopplade till pakethållaren skramlar de iväg på skraltiga cyklar. Jag svettas efter cykelturen i den ljumma sensommarnatten. De har mössor och vantar på sig. Kanske för att de tycker att det är kallare än jag. Mer troligt för att de ska ut och jobba hela natten, och det blir kyligare framåt småtimmarna.

Jag har mycket få etniskt svenska vänner som avbryter en sittning på en nation eller en lägenhetsfest för att de ska gå och dela ut morgontidningen. Inga alls, faktiskt.

En god vän till mig brukar säga att majoriteten av Uppsalaborna har utländsk härkomst varje dag mellan 03,00 och 06,00. Det vill säga de som finns ute på gator och torg. Tidningsbud, Taxichaufförer, Reklamutdelare. En del av dem är studenter, liksom jag var tills nyligen. Men det är mer än dygnsrytmen som skiljer oss åt.

Jag upplever att vi talar ganska sällan om dessa studenter. Om deras arbets- och levnadsvillkor under sin studietid. Och jag bestyrks i min övertygelse om att man inte ska införa studieavgifter för dem.

I februari skrev jag om de de kinesiska forskarassistenterna som bodde i mitt studentkvarter i Uppsala. Jag tror fortfarande att det finns fall där de utnyttjas genom exceptionellt låga löner och otrygga arbetsvillkor. För utländska medborgare är detta kopplat till ens tillstånd att över huvud taget få vistas i landet, varför det - för att tala fikonspråk - föreligger vissa incitament för att hålla sig väl med sin institution.