Efterlyses: språkpolitik

Språkpolitik är kanske fel ord att välja. Språkpolitik leder tanken till mer eller mindre repressiva språktest eller högljudda diskussioner om Thomas Tranströmmer ska ingå i en nationell kanon (inte Boforsmodellen alltså).

Men jag har ett litet magsår över förslagen om att höja meritvärdet på gymnasiekurser i utländska språk och att högskolor inte längre borde erbjuda grundläggande språkkurser. Det kanske är att blanda äpplen och päron. Det ena förslaget syftar ju till att uppmuntra högstadie- och gymnasieelever att läsa utländska språk. Det andra förslaget syftar till att... tja, osäkert vad det syftar till egentligen? Förutom att upprätthålla den akademiska nivån, "avgymnasifiera högskolan" och se till allt som lärs ut inom högskolans väggar inte ligger på en nivå som även kan uppnås utanför högskolan? Är det inte ett absurt utlopp för högskolans självhävdelsebehov att högskolan måste vara "något annat"?

(Är det förresten inte litet märkligt att det värsta och mest nedsättande man kan kalla något i akademin är "gymnasifiering"? Min personliga erfarenhet är att den svenska gymnasieskolan är väldigt professionell inom vissa områden. När det gäller pedagogisk förmåga, studievägledning och allsidighet i kursinnehållet ser jag gärna att högskolan gymnasifieras. Gymnasifiering - en väg mot ökad utbildningskvalitet? :-)

Men till saken: det ena förslaget kommer hjälpa till att sortera de med akademisk bakgrund (som uppmuntras hemifrån och av kompisar att läsa språk) från de som saknar akademisk bakgrund på ett ännu mer strukturerat sätt. Skilja agnarna från vetet helt enkelt. Det andra förslaget skulle stänga dörren för de som förstått att söka till högskolan, men inte förstått att börja plugga språk redan i gymnasiet. Det är helt enkelt två förslag med klass, riktat mot en viss klass.

Här skulle en språkpolitik behövas! Vem undersöker och tar ett hehetsgrepp på att alla människor oavsett bakgrund ska kunna lära sig utländska språk, och därmed tävla med dem för vilka språkresor och återkommande utlandssemestrar är lika självklart som fiskpinnar? Alla tycker att språk är viktigt - men vem vill tända ett ljus för de som vandrar i det språkliga mörkret?

Och jo, jag vet - oh white burden, who hard art thou to bear - handlar även denna diskussion om de vita språken som lärs ut och värderas i skolsystemet och i samhället, inte om de vuxit upp med eller kan använda 3-5 språk som talas i den andra och tredje världen. Men jag ser fram emot en diskussion om att ge kunskaper i arabiska, kurdiska och somali ett extra högt meritvärde. Till skillnad från språk som tyska och italienska har de ju dessutom ett brett och praktiskt användningsområde på arbetsmarknaden.