Studenter som tjänar på bostadsbrist

På många orter är bostadsbristen ett av de mest omdiskuterade och allvarligaste problemen för studenter. Och det finns också mycket som samhället gör och kan göra, konkreta åtgärder för att underlätta nyantagna studenters situation, och minska den utsatthet som inte minst studenter utan kontakter och kontanter upplever. Därom tänkte jag inte skriva idag.

Kanske är det inte politiskt korrekt att påpeka det, men det slår mig att här i Uppsala är det ganska många av oss studenter som tjänar på bostadsbristen. Vi som erhållit vårt efterlängtade förstahandskontrakt. Vi som är inne i systemet.

Förvisso kan man argumentera för att situationen håller uppe våra hyror. Men vi har trots allt inte marknadshyror i det här landet. Och om den store ledaren för det stora oppositionsparti som lovat att inte ändra på någonting om han bara får bli statsminister håller sitt löfte att inte heller ändra på detta, finns inga marknadshyror att vänta.

Därtill innebär bostadsbristen en stor trygghet. För oss som har bostad. Jag åsyftar då inte det lilla fåtal studenter som drar nytta av situationen genom den finurliga konstruktionen att hyra ut två av tre rum i sin trea och låta sina två inneboende solidariskt få dela på hela lägenhetshyran. Jag syftar inte heller på de studenter, tyvärr inte riktigt lika få, som medvetet eller i villfarelsen att de faktiskt utför en god gärning, på andra sätt tar ut rena ockerhyror.

Men under studietiden kan ens bostadsbehov skifta tydligt flera gånger, och skifta ganska snabbt. Man flyttar ihop med en kompis eller med en partner. Man flyttar isär. Man tar en sabbatstermin för att jobba. Eller för att resa. Eller läser ett år utomlands för att vidga sina vyer. Allt detta innebär i vanliga fall stor risk för att man får stå med dubbla hyror, eller kanske till och med få säga upp sin lägenhet för att man inte får den uthyrd. Har man en bostad i Uppsala kan man så gott som alltid undvika det, eftersom det "jämt" finns någon som är beredd att hyra den bostad man lämnar under några månader-ett halvår.

Därtill kan man unna sig att inte bara hyra ut till första bästa, utan bekanta sig med flera spekulanter för att sedan välja den man tyckte bäst om. Man kan få både inneboende och andrahandsstudenter som i allt väsentligt uppfyller ens preferenser och/eller liknar en själv. Den sociala snedrekryteringen sköter dessutom en del av jobbet åt en i den utgallringen.

Det finns också en efterfrågan på att hyra delar av eller hela ens bostad för nyantagna studenter, som vill hitta permanent bostad. (Det är oftast mycket lättare när man är på plats.) Om man vill hyra ut sin bostad under höstterminen, kan man dessutom också förtur till den som är beredd att flytta in eller bara betala hyra under augusti månad, trots att ens hyresgäst egentligen inte behöver bostad i Uppsala då. Uthyraren bestämmer villkoren.

Låt oss här stanna upp och ställa några frågor.

Vilka värderingar formas av erfarenheten av att ha befunnit sig i ett sådant överläge, ofta gentemot en människa i samma ålder, livssituation och ekonomiska läge som en själv?

Vilka värderingar formas av erfarenheten av att ha befunnit sig i ett sådant underläge?