Rättvisa.

Om jag skriver något mer positivt om regeringen denna vecka kommer bloggen att börja likna kinesisk stats-TV. Eftersom jag inte förstår mandarin låter jag bli.

Men i den senaste Budgetpropositionen slogs fast att följande ska lydelse ska skrivas in i högskolelagens första kapitel:

”Högskolorna skall i sin verksamhet främja hållbar utveckling som innebär att nuvarande och kommande generationer tillförsäkras en hälsosam och god miljö, ekonomisk och social välfärd och rättvisa”.

Och det är Bra. Svenska Ekodemikers (örtté och punsch?) kloka ordförande, Ulrika Wickelgren, välkomnar också detta och anmärker mycket riktigt att

"En ekonom-, juridik- och statsvetarstudent kan idag genomgå en fyraårig utbildning utan att reflektera över eventuella konsekvenser av sitt framtida yrkesutövande. Det behövs krafttag och vilja för att nå hållbar utveckling."

Jag instämmer - i dessa utbildningar krävs ett betydligt starkare inslag av kritiskt tänkande och bildningsperspektiv. En lärare jag hade under min korta sejour i Ohio State University, en nyutexaminerad ung man med det Matrix-klingande namnet Mr. Anderson, jämförde den genomsnittlige statsvetarens intresse för politikens verklighet med en fjärilssamlares relation till sina fjärilar. Något att fascinerat betrakta på avstånd, gärna i skydd av en glasburk. Ekonomer och jurister brukar också ofta kunna få en släng av den smittsamma åkomma som yttrar sig i febriga drömmar och yrselattacker om att deras teorier och kunskaper ger uttryck för objektiva fakta. Den kloka Kristina Lindqvist har uttryckt detta bättre än jag.

Men för att komma till min poäng. Detta är även en stor(?) framgång för SFS. Organisationens Fullmäktige som med full kraft - och helt riktigt - avvisade den förra styrelsens förslag om att införa en ideologisk portalparagraf i ungefär samma anda, antog nämligen lika fullt en liknande skrivning i sitt utbildningspolitiska handlingsprogram. Man skulle kunna anmärka att skillnaden mellan att anta en skrivning i inledningen till sina stadgar och att anta en skrivning i inledningen till sitt viktigaste politiska dokument inte är allt för stor. Man skulle vidare kunna anmärka att styrelsen eller fullmäktiges delegater borde ha uppmärksammat detta.

Är då framgången stor ? Jag tycker att det är helt i sin ordning att utforma statens lagar i enlighet med de värderingar utfallen i riksdagsvalen givit uttryck för. Men spelar det någon som helst roll för studenterna vad det står i högskolelagens första kapitel? Går formuleringarna att operationalisera - t.ex. genom att rättvisa innebär att akademien ska upp till kamp mot ökande löneklyftor i samhället? Kan den enskilde studenten protestera om högskolan inte sätter social välfärd i förgrunden framför andra mänskliga målsättningar? Kommer Uppsala universitet att kunna anställa lettiska byggnadsarbetare och ge dem en spottstyver i lön? (Ju fler utländska arbetare i Sverige desto bättre, men det strider mot all humanism att ge människor i landet lägre löner för att de inte är etniska svenskar.) Kommer de radikala formuleringarna endast att koka ner till en strategi om hur man sparar kopieringspapper? Eller kommer lärosätena att ta ett helhetsgrepp på problemen med överkonsumtion och överutnyttjande av naturresurser? Kommer någonting alls att hända?

Kanske.