Bologna II

Jag har tidigare skrivit att jag inte tror att Bologna kommer att leda till någon dramatisk ökning av mobiliteten inom Europa. Jag kan ha fel, och det vore mer än okej om jag har det. Men jag tror att social bakgrund och sociala villkor spelar betydligt större roll för mobiliteten än nationella byråkratier och jämförbarhetsproblem. Däremot skulle mobiliteten mellan lärosäten inom Sverige kunna påverkas radikalt. Inte helt säkert i positiv riktning. Olika lärosäten kan komma att implementera den nya examensordningen och förändringen av kursinnehållen på ett sätt som inte är kompatibla mellan lärosätena. Detta kan dels ske på grund av att tiden är till deadline är alltför kort för att en fullt genomtänkt implementering ska kunna ske. Dels för att olika lärosäten helt krasst ser en chans att kapa åt sig konkurrensfördelar genom att vara (eller framstå som) först ut på banan. Detta kan, åtminstone under en övergångsperiod, komma att göra det svårare att flytta mellan lärosäten. Men på sikt kan det komma att bli svårare att dissa en student som vill byta lärosäte för att denna kommer från "fel" lärosäte. Det kan bli svårare att anföra fördomar om kvaliteten på ett lärosäte om alla lärosäten får mer harmoniserade system och om kvalitetssäkringen (en annan viktig del av Bologna) blir mer omfattande.

Som student vid ett stort och anrikt lärosäte märker jag hur jag lätt utgår från perspektivet att det ska bli lättare för studenter från mindre/nyare lärosäten att kunna flytta till t.ex. Uppsala/Lund. "Vi", om jag får göra mig till tolk för många studentaktiva här, utgår lätt självklart för att alla vill söka sig hit, även om jag inser det absurda i ett sådant tänkande. Uttalanden från tunga universitetsföreträdare i stil med "Ja ja, vi har fem sökande på varje plats" befäster detta. Det är lätt att bli hemmablind. Men det är fullt möjligt att den nya ordningen inte alls talar till de mer etablerade lärosätenas fördel. Snarare tvärt om. Med en mer omfattande och bättre kvalitetssäkring kan de nyare lärosätena - hungrigare, ivrigare, mer på bettet och med större engagemang för goda villkor för studenterna och mer bättre relation till kommun och lokalt näringsliv - komma ut som vinnare. Gamla lärosäten som försöker leva på prestige, gott rykte och gamla lagrar kan komma att bli konkurrensutsatta på ett helt annat sätt. Det vore oerhört positivt, både för kvaliteten och för studenternas studiesociala situation. Lärosäten som Uppsala kan komma att få sluta leva på sin historia, och istället tvingas utlova en framtid.