Kårval

Uppsala studentkår har hållit kårval. Efter några veckor av en årligen återkommande och ofta självplågande process, som kallas för förhandling, har kåren valt en ny styrelse.

Själv har jag nu avslutat min aktiva tid i Uppsala studentkår. Ett av mina första minnen är när jag själv deltog i ovanstående process. Det kårparti jag var aktiv i hade gjort ett bra val. Med skälvande steg gick jag upp till ordförandens rum, där de två folkpartisterna och medlemmarna av kårens statsbärande parti UUS, Karolina Larfors och Fredreique Leremy, stirrade strängt ned på mig framför en stor tavla med Gustav V. Jag kände mig ganska liten. Men jag hade ett stort fat med arabiska kakor med mig. Kakorna hade bakats till ett fund-raising party av den palestinska föreningen Al-Quds, och med dem som isbrytare frågade jag snällt om det inte kunde få gå för sig att vi kunde få sitta med i styrelsen, och till och med få en presidial. Det gick an.

Det är helt och hållet upp till varje studentkår vilket valsystem man vill ha, och det finns flera brister och utmaningar i den demokratiska process som vi har i Uppsala. Men det för mig finns det en fördel som gör mig så tilltalad av att ha listval och endast en valkrets för hela kåren. Människor får själva besluta på vilken grund de vill bli representerade, och de som ställer upp till val i kåren får själva bestämma hur de ska vara identifierade.

Är det viktigaste för mig att det är statsvetare som representerar mig som själv är statsvetare? Är det vad företrädarna har för åsikt i någon enskild fråga, som kårobligatoriet eller öppna källkoder? Eller vill jag att mina företrädare ska ha vissa grundläggande värderingar som jag delar? I ett listval kan människor gå samman utifrån ett visst intresse, en åsikt, en utbildningsbakgrund eller en politisk idé och gå ut öppet med det. Ingen säger åt dig att du ska välja utifrån ett visst kriterium.

Listval ställer krav på de som ställer upp i det. Det ställer krav på att man i stunder av konflikt och irritation kan ta ett steg tillbaka och fundera på vad som är bäst för hela kåren, och inte bara vad som är bäst för den egna grupperingen. Samma skäl att tänka efter före gäller inom SFS, där kårerna också går samman i officiella grupperingar. Det ställer också det rättmätiga kravet att de kårpartier som har en politisk beteckning inte tar order från sitt "moderparti" eller tänker i rikspolitiska termer när de tar ställning i olika frågor. Min erfarenhet är dock att oron över att det skulle ske är obefogad. Jag är fullt övertygad om att de som blir valda till kårens fullmäktige och styrelse har studenternas bästa för ögonen, ingenting annat, och i Uppsala har jag inte sett några exempel på det motsatta. Men givetvis är "studenternas bästa" ingenting objektivt. Och med listval ges större plattformar för flera konkurrerande åsikter att få plats i debatten. Kårstyrelsen tillåts inte dominera på samma sätt som om fullmäktige består av ledamöter som är som isolerade öar.

Många av både de klokaste och mest kompetenta studentföreträdarna jag sett i Uppsala har ställt upp på vad de uppriktigt uppfattat som politiskt oberoende valplattformar, och vägrat att låta sig identifiera sig med någon viss ideologi. Det har de varit i all sin rätt att göra, och de har gjort ett utmärkt arbete för Uppsalas studenter. Men i Uppsala behöver man inte skämmas eller hymla med att man har varit politiskt aktiv, eller förneka att man har tydliga värderingar som vägleder ens handlande. Man tillåts själv bestämma vem man är.

Det tycker jag är bra.