Hur ska studierna finansieras?

Riksdagsledamot Tobias Tobé talar ut om logik:

(Journalisten) Men det blir väl inte särskilt logiskt att sjukskrivna och studenter ska betala fullt då?
– Logiskt? Det är du som är journalist som får försöka se vad som är logiskt eller inte. Politik handlar också om kronor och ören och det här är en del av finansieringen för en politik som ska få fler i arbete. Vi har ett stort utanförskap idag.

Jag är inte riktigt säker på hur utanförskapet minskas av att 38 000 studenter blir av med sin A-kassa, och de övriga får betala full avgift, med utträden som följd. (Själv betalade jag just idag 357 kronor till min A-kassa för denna månaden, men jag har väl råd.) Men jag har heller aldrig varit någon hejare på logik. Jag skulle nog också hellre se att de fackliga organisationerna kunde ägna sig just åt fackligt arbete, istället för att lägga en massa kraft på att, som Tobé uppmanar: "marknadsföra försäkringen bättre".

Fredrik Reinfeldt uttalade i Agenda för 1,5 vecka sedan att "Studenter är ett bra smörjmedel på arbetsmarknaden. De tar jobb på obekväma arbetstider." Vet inte om någon annan betraktar mig som en hal eller smörig tjomme, men inte heller epitetet bra smörjmedel för obekväma arbetsider känns inte heller det så vidare fräscht. Reinfeldt erkände då att studenterna var en av de förlorarna i den senaste budgeten.

Såvida inte studenterna arbetar, lade han till.

I valet mellan att glädjas med de fullt friska och arbetsföra studenter utan barn med scheman och studiebördor som medger goda möjligheter att arbeta vid sina studier, och att ta strid för de studenter som inte kan kombinera arbete och studier, måste vi rimligtvis göra det senare.

För det är i grund och botten detta handlar om. Inte om man "är emot att studenter arbetar", som vulgärdebatten ibland ger sken av. Utan om det ska vara möjligt att finansiera sin studietid utan att arbeta vid sidan av studierna. Denna helt grundläggande förutsättning för att högre studier ska vara en möjlighet för alla människor.