utbildning med klass.

en blog om en högre utbildning för alla, inte bara några. tankar om akademien, studentrörelsen och världen.

söndag, februari 25, 2007

Vetenskaplig förankring

Eftersom jag är en av dem som tycker att etableringen och utbyggnaden av nya högskolor under 80- och 90-talet är häftigare än alla Sveriges vunna Nobelpris tillsammans, vill jag skriva om Dalarna igen.

När man diskuterar utbildningskvalitet tar man ofta upp grundutbildningens vetenskapliga förankring och andelen disputerade lärare i samma andetag. När jag diskuterat detta med kåraktiva från Dalarna och Östersund har de lyft fram ytterligare en dimension: Tillgängligheten på de disputerade lärarna. Högskolan Dalarnas andel disputerade lärare är 33% mot riksgenomsnittet 51%. Uppsala och Lund ligger på 64%. (Ur Kunskapens läge, SACO, 2005.)

Visst är det viktigt med meriterade lärare. Och en väldigt viktig del av utbildningen handlar om samtal. Om diskussionen och utbytet mellan lärare och student. Det som litet romantiskt brukar kallas för "den akademiska miljön". Därför är frågan om vetenskaplig förankring en fråga om närvaro eller avstånd - både fysiskt och socialt. Om studenter inte har tillgång till sina lärare, på grund av låsta dörrar eller starka hierarkier, minskar förankringen.

Kåraktiva i Borlänge och Östersund hävdar att tillgängligheten på lärarna för studenterna är väldigt god. Lätt att komma i kontakt med dem, och nära och öppet samtalsklimat. På grund av att lärarnas egna forskning inte är lika omfattande som vid de stora universiteten, har de dessutom tid att sitta ner och diskutera egna och andras forskningsresultat med sina studenter. Just detta är också min erfarenhet och erfarenheten från andra jag känner från våra utbytesstudier i USA (trots att det var lärosäten med ungefär 50 000 studenter). Mina egna erfarenheter från Uppsala säger mig att det är betydligt sämre ställt med tillgängligheten, i begreppets båda innebörder.

Är den vetenskapliga förankringen större i Borlänge än i Uppsala?

Svaret på den frågan är inte lika viktigt som frågan självt. Att bryta mot konventionerna, att ifrågasätta invanda och traditionella uppfattningar om vad utbildningskvalitet är, att ifrågasätta de akademiska auktoriteterna, det är viktigt.