till ola

Detta är mitt 4:e fum och mitt 6:e inlägg. Jag är fortfarande lika nervös varje gång.

Under detta fullmäktige har många av oss varit på sin största kårpolitiska aktivitet någonsin. Under detta fullmäktige har många av oss för första gången ställt sig i en talarstol och talat inför hundratals andra. Många har fått sin första erfarenhet av att få gehör på ett åsiktstorg, eller vunnit en votering, kanske mot en tråkig och motsträvig styrelse. Och det, det är stort.

Vi har bestämt oss för att satsa mer av våra resurser på att SFS ska vara starkt även i framtiden. Vi var inte eniga om att höja medlemsavgiften, eller med hur mycket. Det fanns goda argument på båda sidor. Men ingen gång under debatten hördes att SFS inte skulle vara värt det. Att SFS inte skulle vara värt uppoffringar. Och det känns oerhört bra.

Vi har med bred enighet tagit fram tre riktigt bra fokusfrågor. Vi lägger oss inte i vem som bildar regering efter valet. Men målen är formulerade. Argumenten är slipade. Och jag upplever att vi är sällsynt eniga om vilka krav vi ska ställa på dem som sitter vid makten. Jag vill helt kort svara på den fråga som Pagrotsky nyss berörde i sitt anförande. Varför ska staten satsa på just studenter, när så många andra grupper vill ha mer? Trots att studenterna ofta får det bättre än andra när de fått jobb? Jag tror, att om samhället sviker studenterna, kommer studenterna att svika samhället när de har fått ett jobb. Då får vi ett kallt samhälle. Ett sådant samhälle vill inte jag leva i.

Vi har för första gången på länge valt en kvinnlig ordförande. Vi har just valt en styrelse med en majoritet kvinnor. Det visar på en vilja. Det visar på förändring.

Det finns problem och brister i SFS. Det finns saker som vi inte tagit på tillräckligt stort allvar. Men det finns också mycket att vara glada över. Att vara stolta över. Och när ni reser hem i eftermiddag, då reser ni hem som en del av vad som förmodligen är den starkaste studentrörelsen i något enskilt land i världen.

Och det, kära vänner, det är litet häftigt.

Tack.