Examenspremie - ett riktigt dåligt förslag

Emellanåt kommer idén om examenspremie upp i den utbildningspolitiska debatten. Det betyder oftast att man ska skriva av en del av studieskulderna för de studenter som tar ut en examen. Min personliga uppfattning är att det är en riktigt dålig idé.

Samhället har ett starkt intresse av att människor studerar så att man får ett arbete. Gärna ett arbete som står i proportion till den utbildning man har. Då får individen ut maximalt av sin satsade tid, och samhället maximalt ut av investeringarna i utbildningen. Men om studenter kan gå ut på arbetsmarknaden innan de tagit ut sin examen - är det då något fel med det?

Det finns argument för att ge studenter ökade incitament att ta en examen. Mobiliteten på arbetsmarknaden ökar ju högre utbildning man har. Och det finns en demokratistärkande faktor - mer utbildning ger förhoppningsvis mer bildning ger förhoppningsvis mer intresse och bättre förutsättningar för att engagera sig för en bättre värld.

En litet knepigare fråga, men som jag tror talar mest till examenspremiens fördel, är hur det påverkar studentens benägenhet att ta studielån istället för att arbeta extra vid sidan om sina studier, och statens inställning till detta. För de flesta studenter är detta en lyxdiskussion - man har inget annat val än att ta fullt studielån, att försörja sig på endast bidragsdelen och extraarbete är inget alternativ. Men examenspremier kan ändå ge ökade incitament att studenter inte försöker dubbelarbeta - både studera och jobba samtidigt - för att undvika en stor studieskuld. Det tror jag är bra, men mothugg mottages tacksamt. Dessutom undergräver den tyngden i vissa regeringsföreträdares retorik om att studenter borde arbeta mer vid sidan om sina studier. Det är bra.

Å andra sidan är det väl fullt rimligt, särskilt om man tror på livslångt lärande, att det ska gå utmärkt att studera tre år av sin fyraåriga utbildning, gå ut i arbetsmarknaden, och sedan kanske komma tillbaka för sitt avslutande år om man så behöver, eller vill. Näringslivet kan göra (och gör regelmässigt i flera sektorer idag) bedömningen att de sista 1-2 terminerna inte tillför något avgörande värde. Individen kan, om man så önskar, gå ut fortare på arbetsmarknaden. Högskolan sparar skattepengar. Alla vinner. Med en examenspremie kommer folk att låsas in i att studera längre än de vill och längre än de behöver, eftersom de riskerar att förlora stora pengar på att inte stanna kvar i systemet till examensdagen. Beslutet om när en student ska lämna högskolan och gå in i arbetslivet borde i möjligaste mån vara upp till studenten själv att fatta. Och huruvida en student är "redo" för ett visst jobb är ju en angelägenhet mellan studenten och den enskilde arbetsgivaren. Varför ska staten komma med pekpinnar i form av examenspremier?

Hur påverkas då högskolan av examenspremier? Om inte högskolan själv får några ökade ekonomiska incitament att stödja sina studenter att nå en examen, kommer det förmodligen inte att påverka något alls. Ökade ekonomiska incitament kan ge både kvalitetshöjande (om högskolan ärligt ökar sina ansträningar) och kvalitetssänkande konsekvenser (om högskolan istället sänker kraven på att få ta ut en examen). Men om fler och fler studenter (av ekonomiska skäl, inte av fri vilja) väljer bort att läsa utanför ramen för ett program, kortare utbildningar som syftar till allmän kompetenshöjning, sommarkurser, eller bara några fria kurser för sin egen bildnings skull, kommer kvalitetssatsningarna på dessa utbildningar troligen att minska. Fokuseringen på den klassiska studenten som går det klassiska programmet kommer att öka, helt enkelt eftersom fler studenter kommer att välja dessa. Utbildningsfabriken triumferar.

Men märkligast med idén om examenspremier, är naturligtvis idén om att belöna de studenter som nått störst framgång. De som får ut en examen tillhör ju redan de som fungerat bäst i akademien. De som inte lyckats skaffa en examen - p.g.a. ändrade familjeförhållanden, sjukdom, att de inte fått det stöd de haft rätt till, eller av vilken orsak det vara månde, blir utan. Examenspremier är uttryck för ett elittänkande. Det är inte ett samhällsekonomiskt rationellt elittänkande. Och det är inte en förmån som alla har någon slags rättvis chans att erhålla, helt enkelt eftersom chansen att lyckas starkt beror på ens klassbakgrund.