Nu jävlar kommer vi igen!!

När ledarsida på ledarsida på ledarsida, och horder av osnutna ungdomspolitiker vars organisationer aldrig finansierats av rena medlemsintäkter mer än jag varit på Disneyland (det har jag inte) ropar i kör att "ni får väl värva medlemmar precis som alla andra", och vi i själva studentrörelsen självt börjar bete oss som värsta panelhönorna på skoldansen - blyga och mumlande tonåringar, skrapande med foten och med blicken fäst i golvet: "Jo, vi är nog rätt dåliga i alla fall." "Ja, vi kommer nog att tappa de flesta medlemmarna." "Vi vet inte hur vi ska klara det." När en stor folkrörelse håller på att tappa hela sin bas för intäker och organisering, och de som aldrig gillat studentkårernas framstuckna haka i debatten framställer det som en teknikalitet.

Ja, då är det sags att gå till motattack. Det börjar bli dags att sluta be om ursäkt! Att räta på ryggen och se våra kritiker stint i ögonen. Sveriges studentkårer bedriver många gånger en fantastisk verksamhet. Vi tar fighten mot statsmakterna och deras myndigheter, mot de politiska partierna - i regeringsställning och i opposition - och mot våra rektorer.

Vi skiljer oss fundamentalt från alla fackliga och partipolitiska studentorganisationer genom att vi är helt oberoende. Vi har ingen moderorganisation, vi behöver inte be om allmosor ur någon annans plånbok eller förhålla oss till någon annans handlingsprogram än de vi beslutat om själva. Vi behöver inte bry oss om något annat än studenternas bästa. Därmed är vi unika.

Vem kan slå utbildningspolitikerna på fingrarna när det gäller Bolognaprocessens detaljer, kursutvärderingar och studiemedelssystemens konsekvenser? S-studenter och LUF? Dröm vidare.

Vem tar sig an de enskilda studenterna som hamnat i trubbel? TCO och SACO? Nej.

Vem bedriver kampanjer på högskolorna för att kvinnliga och manliga villkor ska få ta samma utrymme och få samma chans? Sveriges rektorer? I do n´t think so.

Men vi kan. Vi gör det. Idag, varje dag, och i verkligheten. Därför kan säkert andra organisationer komplettera oss. Ofta är de väldigt duktiga. Men de kan inte ersätta oss. Eftersom vi behövs, kommer vi att klara oss. Vi har aldrig satt principfrågan i centrum, utan studentinflytandet. Den enskilde studenten går före frågan om obligatoriet ska vara kvar eller inte. Eftersom vi sätter praktiska konsekvenser före fras-ideologiska ställningstaganden, har vi stark legitimitet. Vi vet vem vi är till för. Det är inte för de högtflygande idéerna - det för är studenterna.

Kanske kommer kårerna att ha frivilliga medlemmar - i värsta fall 25% av dagens anslutningsgrad, mer troligt ungefär hälften eller mer. Kanske kommer de inte att ha några medlemmar alls, utan betraktas som ett organ i lärosätena, ungefär som dagens lärarkollegier. Kanske kommer de resurser med vilka vi arvoderar kårhjältar i varje hörn, skrymsle och vrå av Sverige att komma från medlemmar. Eller från statsbidrag, direkt eller på samma sätt som alla andra ungdoms- och studentorganisationer finansierar sin verksamhet. Eller som öronmärkta pengar från lärosätenas anslag - någon promille skulle räcka.

Det är befogat att vara oroad för framtiden - mycket oroad till och med. Men den enda vägen ur denna rävsax, är att tro på oss själva. Det kanske inte alltid hörs utanför kårexpeditionernas väggar, men är det något kårsverige är experter på, är det självkritik och självömkan. Vi kan de grenarna på våra fem fingrar. Nu är det dags att bli experter på att visa upp värdet av vår verksamhet - vi har ett stort utrymme att ta innan vi ens riskerar att bli för kaxiga.

Kårobligatoriet kommer att avskaffas. Det kommer att krävas väldigt mycket arbete, och ingen annan kommer att göra det arbetet åt oss. Men jag är fullkomligt övertygad om att vi kommer att klara oss utan detta, klara oss ur detta. Vi kommer att ha starka studentkårer och och ett starkt SFS om både fem och tio år. Till någras irritation, till de flestas glädje, och till gagn för alla.

Jag tänker inte vara en del av en rörelse för losers. Jag tänker inte vänta på att vi ska tyna bort. Jag är en del av rörelse som kommer att vinna. Och vi kommer att ta hem det här.