Vem känner vi, vems problem talar vi om?

Det talas ibland om den diskrimineringen mot svenska studenter med annan etnisk bakgrund. Det talas ibland om de problem som svenska utbytesstudenter har vid utresa, utlandsvistelse och inte minst hemkomst (problem med tillgodoräkning). Problemen är naturligtvis väsensskilda, både till karaktär och omfattning. Men problemen har ändå något gemensamt: Det är naturligt att dessa grupper uppmärksammas, eftersom de som uppmärksammar frågorna ofta uppfyller den akademiska normen: vita akademiker med trygg akademisk bakgrund.

De som uppfyller den akademiska normen känner de människor som drabbats av detta. Antingen genom att de varit i situationen själva, eller har vänner som varit det (när det rör svenska utbytesstudenter). Eller så kan de identifiera och förstå problemet med etnisk diskriminering i Sverige genom de teorier de läst, eller genom sitt politiska engagemang.

Däremot talas det sällan om de utländska utbytesstudenter - grundutbildnings- och forskarstudenter - som har problem och far illa i Sverige. Det är naturligt att de inte uppmärksammas. Vi känner dem inte. Vi har inte varit i deras situation. Vi läser inga teorier om dem.

Därför blir jag glad, när någon uppmärksammar dem och tar sitt yrkesansvar.

Mer på samma ämne.